twentytwelve a.k.a. we survived the apocalypse!

Beskriv året med tre ord.

Ankdamm, stadskärlek och frihet.


Vilka ser du som de största händelserna under året?

Att jag flyttade utomlands (och sedermera hem igen), att jag reste mycket (ensam), att jag gick i terapi, att karinskonstgrepp-karin likeade OCH kommenterade på en av mina bilder på instagram.


Har du blivit bättre på något?

Att vara mig själv igen, att kommunicera fast det är skrämmande, att sticka, att rita, att veta vem som påriktigt bryr sig och vem som inte är värd min tid.


Gjorde du något du aldrig gjort förut?

Flyttade från Finland, började i terapi, reste ensam, gick på vattenjumppa, lärde mig handstående kullerbytta, spelade quizkampen, färgade håret knallpinkt. Bland annat. 



Vad var extra dåligt med året?

Tja, svackorna. Svarta stunder. Vad ska jag nu säga? När det är skit är det riktigt skit.


Vad var extra bra?

Att jag tog ett megalångt sommarlov, att jag reste och flyttade, alla nya bekantskaper och vänner, att jag hittade ett nytt, härligt mål.

 

Vad lyssnade du på?

Bara ljuden omkring mig. Det behövdes inte så mycket mer.


Vad skrattade du åt?

Mina egna hilarious skämt! Och familjen och diverse skojiga internetbilder.


Vad grät du till?

Under panikattacker.


Lärde du känna några nya människor?

Ja! Inte SÅ många. Men de som dök upp här och där var, ÄR ju underbara! 


Och så slutligen; dina planer inför 2013?

It's going to be a brilliant year!

 

 

Publicerad 01.01.2013 kl. 20:09

"Oj"

Såhär skulle det inte gå. Jag skulle inte lämna er hägande. Men nu gjorde jag det i alla fall. Förlåt.


"Ett liv utan avokado är inget liv alls" -gammal djungelordspråk.


Nu är det så, att jag tänker ta jullov. Bloggpaus. Jag ska fundera på om den här bloggen kommer att fortsätta eller inte, är lite tudelad inför bloggens eventuella framtid. Eller alltså jag älskar ju att blogga och Geckolicious innehåller så mycket värdefullt, jag vill egentligen inte sluta, men det finns nackdelar som kanske väger över. Vem som läser, vem som misstolkar det jag skriver, allt sånt jobbigt som jag inte kan påverka men som ändå lite faller på mitt ansvar. Liksom.


"I Tölö"

Dessutom finns det så mycket jag ska göra nu, tänker jag mig i alla fall, och nämnda nackdelar har liksom ingen plats i den delen av mitt liv, och då betyder det att Geckolicious inte har det heller. Vilket gör mig lite ledsen, för som sagt trivs jag ju just här. Å andra sidan är ju den här bloggen i nåt slags limbo, det finns inte många som läser (och ännu färre som kommenterar) och dom som läser känner mig ändå och får väl ändå reda på vad jag håller på med. Äh, jag kan traggla av och an hur länge som helst känner jag, men ja, Geckolicious känns mest lite, tja, dött. Och jag vet inte om CPR lönar sig. Vad överlevnadschansprocenten är (JO, det är ett ord).


"Bara fantasin sätter gränser"


Så frågan jag lämar DIG med är, VAR ÄR NYÅRSFESTEN och är jag bjuden snälla?
Publicerad 16.12.2012 kl. 10:52

Vad ska jag läsa?

Vänner! Jag behöver lästips nu genast. Mina krav är att jag inte ska ha läst boken och att den ska finnas som pocket.

Tack.
Publicerad 14.12.2012 kl. 12:59

"SANN-TAA"



Ni vet ren att jag steg upp i (vad som av sådana som sover tills det är ljust ute kallas) svinottan, men anledningen till att jag gjorde det var naturligtvis Lucia. Torsdagen den trettonde hallå? Anyway. Tittade på ett lågstadieluciatåg och satt där och snörvlde och snyftade. Så jäkla rörade. Sen började de ju dessutom sjunga.



Senare på dagen tog jag tåget in till stan. Trots snöyra var tågen i tid (då ännu.)



Och så hoppar vi! Förbi min lunchdejt och hysteriskt söta kakao, förbi halvtimmes väntan på att programmet skulle börja, förbi stirrande tanter och skönsjungande smågossar och så landar vi mitt i ett luciatåg. THE Luciatåg, kunde man säga.



Man kan säga att jag hade en inte-så-bra-plats. Man kan också säga att det är rätt ovanligt att inte sitta med en smartphone i högsta hugg under vilket evenemang som helst. Varför njuta av något nu när jag har det på film och hundraförtisjutusentrehundratjugoen bilder sen? (Jaja, inte kasta sten i glashus men jag tog några bilder bara för att ha ett litet minne, ville snabbt sätta bort telefonen sen för att kunna njuuuta. MM sjöng ju! Manskörssång = gåshud.)



Finlands Lucia 2012, Julia. Vink vink!



Tärn- och stjärnmyller!



Den här är med bara för att jag tycker att mössorna i förgrunden ser bedårande ut på denna bild.



Sen trodde jag att granen skulle falla, för herregud så den svajade i vinden! Utsikten från min plats utanför kyrkan var dock strålande, såg hela lussepatrasket riktigt på nära håll och sen kunde jag se ner över torget på myllret. Alltså är det faktiskt fiilis att stå där nere? Jag har aldrig gjort det, vad vet jag. Med en fickplunta går det väl.



Vår majestätiska storkyrka. Visst är den vacker? Det tycker jag i alla fall. Och när vi nu talar om vackra saker, så har jag haft en riktigt, riktigt stämningsfull dag. Luciadagen är nog placerad just på rätt ställe, när det är mörkt och skitjobbigt så finns det ett tillfället när det är meningen att vi ska vara tillsammans, sjunga vackra sånger, tända ljus och dricka glögg och äta pepparkakor. Julefrid, vänner.



Och så avslutar vi med en bild av mig, sex år som Lucia. Äldstabarnets medfödda rätt är att vara Lucia. Med krona i grön hårplast som virats in med stickigt, vitt glitterband. Jag älskade det. Dessvärre fick jag bara vara Lucia hemma och det räknades ju liksom inte på samma sätt som att vara Lucia i lekis eller skola, hmh.


Publicerad 13.12.2012 kl. 22:46

JA Ä SÅ TRÖTT



Mina ögon bara faller ihop. Har nämligen stigit upp "sjukt tidigt" idag, sex och fyrtiofem. Men för nån som varit på loma sen maj, nå det är inte riktigt sant, men i alla fall, som verkligen sluppit kämpa mot mörkerhelvetet i år var det en äcklig påminnelse om hur överjävligt det faktiskt är att dag ut och dag in leva i en svart säck.

Missförstå mig rätt, jag är naturligtvis sjukt tacksam över hur himla bra höst jag lyckats ro hem, min poäng är att man, jag, glömmer hur det är. Varje år glömmer jag. Och varje år känns det lite värre än året innan när jag påminns om helvetet. (Bäst att inte gå in på detaljerna.)

Dock har jag lyckats lägga vantarna på en valkee-apparat som jag ska testa, men jag tänker mig att jag gör det efter jullovet när jag verkligen är tillbaka i en riktig (vad är nu sen mer eller mindre riktigt) vardag där jag kanske märker en tydligare skillnad.

Förresten, på bilden gömmer jag mig bakom det första julkortet jag fått i år! Det kom idag, från kontinenten som man säger.
Publicerad 13.12.2012 kl. 21:22

Hälsningar från ett bord

Här sitter jag och försöker skapa en liten bildhälsning, men diskret för min syster sitter bredvid. Det kan hända att det inte blev så diskret för jag sa just "nu ska jag ta en photoboothbild till min blogg" och då sku hon naturligtvis "titta, bara för att bråka". Jahapp.


Syster till vänster.
Publicerad 12.12.2012 kl. 20:54

Såhär va

Att ibland är det för jävligt att vara singel. Eller singel, men att vara ensam. Att inte ha en självklar person att ringa till när det känns tungt. Då känner jag med Chandler när han säger såhär




Och det är lätt hänt att jag gömmer mig bakom ironi och skämt som har en lite för bitter underton, och det hjälper ingen men jag får i alla fall ut en liten del av det där gråsvarta urkmolnet som vill bo i min mage.

Men att skoja fungerar bara en stund, sen blir det naken ängslan, såhär

                      

Och sen när rädslan börjar flytta på sig drar den fram ännu ett känslolager, det arga. Och då är det ungefär, såhär



Men det hjälper ju lika lite som när folk säger "men du HITTAR nog nån ska du se. När du MINST anar det. Du måste bara sluta SÖKA!" Och då tar jag min tillflykt hit.
Publicerad 12.12.2012 kl. 00:08

EN SÅN VILL JAG HA

Darlings, tänk att ha en sån här klocka på väggen? Enda klockan man nånsin behöver.

Publicerad 10.12.2012 kl. 23:23

Jag har laserblick

PMS är:

att börja gråta av att skriva gråta
att ha tusenetthundrasjuttiofem finnar som är ÄCKLIGA (till skillnad från vanliga, fräscha finnar)
att bara orka lyfta ögonlocken halvvägs under en hel dag
att inte kunna sluta gråta fast det började av att du bara gäspade och ögonen började rinna
att din mage är TJOCK (och du känner ett tvång att skriva det istället för "svullen", typ)
att dina bröst är tre storlekar för stora (därför passade min klänning inte, Milli, på torsdag) OCH ÖMMA
att HATA alla
att i nästa sekund bli superledsen för att du hatar alla för det betyder ju att ingen tycker om dig (jovisst)
att gå från hatledsen till fucking EUFORISK för att du blev inbjuden till ett kiva event på facebook (i och för sig är det en awesome grej men alltså lyckotårar var väl kanske att ta i)
att inte kunna sova
att inte kunna vakna på hela dagen
att vilja, inte kanske döda, men försynt slänga alla småbarn över axeln
att vilja göra samma sak med alla andra också
att hata hela dig själv för att du är FUL och DUM och OÄLSKBAR och dessutom oförmögen att skriva riktiga svenska ord tydligen.

Så med andra ord har jag haft en UNDERBAR dag!


"Men det kan ju bara bli bättre! Imorgon har jag kanske sovit bort mina psyko, öh psykotism?"
Publicerad 08.12.2012 kl. 02:30

"Eehee-ehehehe"

Exakt så lät jag när jag såg det här:

Publicerad 07.12.2012 kl. 23:33

Tumblr levererar

Followers, what do you want to know?
  • Purple: 10 facts about my room
  • Blue: 9 facts about my family
  • Green: 8 facts about my body
  • Yellow: 7 facts about my childhood
  • Orange: 6 facts about my home town
  • Red: 5 facts about my best friend
  • Pink: 4 facts about my parents
  • White: 3 facts about my personality
  • Grey: 2 facts about my favorite things
  • Black: 1 fact about the person I like

Jag vet att du kanske inte är min följare direkt men du fattar? Välj en färg joo?

Publicerad 07.12.2012 kl. 23:01

It's not a screwdriver

Publicerad 07.12.2012 kl. 11:46

Jahapp...

Här ligger jag nu hörni, karkkisugen och sömnlös. Ruttet läge. Kom också på att jag glömde att berätta om en självutnämnd musikguru som ville omvända mig och the mill till att lyssna på, nej förstå, house, med vår själ och vårt hjärta. Enklast skulle det gå med hjälp av droger, sa han. Jaha, sa vi och gick (på vessan.)
Publicerad 07.12.2012 kl. 01:36

What do we do? We swim, swim!

Bloggpriset 2012, hej.


Försökte få mitt finniga och flunssiga ansikte att bli lite piggare. Det lyckades inte så jag hade massor av smink istället. EDIT: alltså sådär mycket smink hade jag ändå inte, det är en ansiktsmask.

Efter att blissfully ha levat utan finlandssvenskar största delen av hösten var det väl lite ankdamms-chockterapi att närvara vid bloggpriset igår. Hade det inte varit för mitt ypperliga sällskap Miwwi hade jag eventuellt inte överlevt. Missförstå mig inte, alla som var där var säkert jättetrevliga och det var synd att jag inte talade med just dig, jag säger bara att ja, det blev kanske lite väl mycket på en gång.


Kära härliga Smilla (som jag inte vågade hälsa på) kungör, ehm, Årets Samhällsblogg?

Icke desto mindre var vi duktiga galabesökare, vi blev fotade av både x3m och ratata/Karin, vi klappade åt vinnare och skrattade åt Fridas En dag som -videon och åt Ted&Kaj (mindreäntremindreäntremindreäntre) och så var vi på efterfest till Adams (synd bara att ingen sa att vi borde ha varit på beefen, TACKNUBAA) (nånej). Och sen avslutade vi kvällen med mäkken och L-tåget hem.



OCH! Det finns INT EN lyckad bild på min fabulösa frisyr från igår. Det finns överhuvudtaget inte alltför många bilder av mig, och på samtliga har jag huvudet vänt så man inte ser hur jag vridit och vänt på mina cerisefärgade (!!!) lockar. Suck.

Men här är mina papiljotter. Eller värmerullar som det heter.


Här är en av de maskerna jag provade. Vi hade typ, tusen hemma.


Såhär såg jag sen eventually ut när jag surade i tåget över att alla stirrade så himla mycket. Var faktiskt tvungen att ha på masken hela tiden pga frisyren. JU.
Publicerad 06.12.2012 kl. 23:16

Here's to family

Publicerad 06.12.2012 kl. 12:42


Om man går fort och skrattar mycket
så märks det inte att man är ful.



(En dag slår jag alla med häpnad.)

 

Förr var detta en "känslo" (läs: angst) -blogg, numera ett selfieparadis.

 

En mailadress: odlangecko(ätt)gmail.com

Senaste kommentarer

26.03, 22:47inspiraschon av flius
01.03, 14:38Bunny av Ratata/Astrid
26.02, 13:21Bunny av Tjohej!
05.02, 17:45Titta jag kunde ändra bakgrunden! av Parisresenär